Towe Hägg har varit Stockholms presstalesperson sedan 2005. Hennes arbete går ut på att uppdatera polisens hemsida för Stockholm om jobb som polisen gör ute, samt att knyta kontakter för mediaredaktioner som behöver få hjälp att prata med någon inom myndigheten.
Towe Hägg växte upp i norra Småland där drömyrket alltid varit att bli bibliotekarie. Detta förändrades inte förrän i början på 90-talet när hon var i Stockholm och skulle springa Tjejmilen. Broschyrer delades ut där det stod “har du tänkt på att bli polis”. Någonting lockade, någon liten del av henne ville bort från norra Småland och göra något annat. Hon skickade in en ansökan där endast 600 av 3000 sökande blev antagna. Bland människor som sökt många gånger, pluggat upp betygen och jobbat som väktare blev Towe en av de utvalda.
– Jag halkade verkligen in men trivs superbra ända sedan första dagen. Det var inte drömyrket, men det var nog meningen att jag skulle vara här, säger Towe Hägg i sin intervju med oss.
I Towes yrke jobbar hon utifrån polisens sekretesslagstiftning, vilket enkelt beskrivet betyder att hon ska kunna prata om så mycket som möjligt, men det får inte försena eller försvåra utredningar. Journalister däremot jobbar utifrån redaktionens pressetiska regler, vilket Towe inte tror skiljer sig så mycket från hennes regleringar inom polisen. Skillnaden är att journalisternas trovärdighet inte baseras på uppdateringarna.
– De har lättare att ändra sig och göra uppdateringar genom att skriva nya artiklar, vi har konstaterat att om vi ger för mycket initial information som sedan inte visar sig stämma så kan allmänheten inte lita på oss. Så därför är det bättre att vi är ganska återhållsamma i början med våra detaljer, för då kanske vi får bättre utredning som leder till åtal, och det är det viktigaste i vår utredningsverksamhet.
Många gånger får Towe frågor som hon kan svara på, men inte kan berätta då det kan försena eller försvåra utredningar. Hennes jobb som presstalesperson går ut på att förklara saker så att läsaren, tittaren och journalisten att förstå att hon inte kan berätta vissa saker
– Jag pratar ju inte med journalisten, jag pratar ju med allmänheten via journalisten.
Towe märker tydligt att i och med att snabbheten har ökat i bland annat i sociala medier som påverkar hennes yrke.
– Där handlar det om att jag måste tänka på vad min roll är. Att berätta att polisen vet att situationen har hänt och att vi arbetar för att ta reda på mer. Att tala om för de boende att vi vet att det brinner här och vi biträder räddningstjänsten, ni kan ta det lugnt, samhället fungerar.
Polisens hemsida har stor del i att försöka dela och berätta att polisen faktiskt gör mycket annat än det som hamnar i tidningarna. Towe försöker sprida medvetenhet kring gånger de stoppat någon som kört bil med alkohol i kroppen.
– Jag tycker det är för jäkligt att så många väljer att utsätta andra för fara. Jag har alltid haft den lilla käpphästen med mig. Hemsidan är ett sätt att visa det som inte skrivs i tidningarna.
I yrket som presstalesperson går mycket ut på att filtrera på rätt sätt. Man ska få veta att saker har hänt, men känner man inte brottsoffren ska man inte kunna läsa polisens text och tänka att man vet vem det är.
– Jag brukar också vara noga med att inte lägga skuld på offren, så istället för att säga att en gammal kvinna blivit rånat så brukar jag vara noga med att säga att det är en gärningsperson som rånat en gammal kvinna. Jag försöker alltid vända på det, det är gärningspersonen som gör en aktiv handling, det är den som väljer att begå brottet.
Det är inte ofta Towe anser att journalistiken är etiskt inkorrekt, men sådana situationer dyker ibland upp. Hon berättar om situationer som exempelvis när en kidnappning har skett och journalisten försöker få fram väldigt mycket information utan att tänka på att det kan utsätta personen som blivit kidnappad eller familjemedlemmar för stor fara.
– Alla dagar är man inte glad, man förstår inte hur de tänker. Då får man tänka, som min chef säger, dem har en ansvarig utgivare. Jag ska endast kunna stå för det jag säger.
Towe berättar också att många inte skulle må sämre av att inte veta, deras liv skulle funka ganska bra utan att veta att vi söker en person som är kidnappad från Stockholms län. Vardagen funkar ganska bra ändå.
– Jag har konstaterat att lägger man ut händelser med djur, så får man väldigt mycket samtal från media. Jag har aldrig förstått hur de gör sitt urval. Det är på något sätt oväntat, men inte farligt, är min hobby-analys av detta fenomen. Vi la ut på ledningscentralen att det var tre hästar på rymmen, där färgerna framgick. En brun och två grå eller något i den stilen. Sedan hittades två av hästarna och alla frågade om den bruna hästen var hittad eller om det var någon av de två gråa. Efter det så kom vi överens om att strunta i färger på bortsprungna hästar.
Yrket som presstalesperson är väldigt varierat när det gäller kontakt med media. Journalisterna och polisens presstalesperson arbetar lika, men ändå väldigt olika. Towe Hägg måste både samarbeta och samtidigt filtrera för att informationen ska delas korrekt. Det gäller att ha fokus på sin roll som polis och ha mer än allmänhetens intresse i fokus. Det som skrivs i tidningarna påverkar människors liv bakom artiklarna.
