Covid-19: Influencers ansvar under en pandemi

I den andra delen av serien av ”Covid 19” tänkte jag prata om influencers ansvar under en pandemi. 

Vi har alla säkert som daglig rutin att scrolla igenom vårt Instagram-flöde. Efter en kort tids scrollande har du sannolikt fått upp minst ett tjugotal inlägg från diverse offentliga människor där de publicerar vad de gör om dagarna. I vanliga fall är detta inte något som ses som ovanligt eller häpnadsväckande. Detta har dock kommit att bli en förändring under det senaste året.

En medelstor svensk influencer har ca 50-100 tusen följare som ser deras inlägg och stories på Instagram varje dag. Jag själv följer säkerligen minst 50 stycken av dessa människor vilket gör att jag blir exponerad av deras inlägg flera gånger om dagen. 

Om en person med en sådan stor följarskara tillexempel lägger ut att hen är utomlands eller befinner sig på barer, vad ger det då för konsekvenser? 

I mitt eget tycke kan detta ge förödande konsekvenser. Ordet influencer kommer just ifrån ordet ”influera” vilket är just det de gör, även i tider som dessa. Även fast varje enskild individ ska kunna ta egna beslut så kan jag bara tänka mig hur stor påverkan dessa människor faktiskt har på sina följare. Oftast följer man människor på Instagram just för att man kanske ser upp till den här personen och ser personen som inspirerande. Då är det nog väldigt lätt att undermedvetet tänka: ”om hen gör så, varför kan inte jag också göra det?”

Ett tydligt exempel jag nyligen såg på detta var när en stor influencer som har 126 tusen följare bara för några dagar sen anordnade en stor födelsedagsfest och postade detta på Instagram. Även fast personen i fråga självklart inte står till grund för Coronapandemin, så har hon ett ansvar då hon når ut till en stor grupp människor. Hon blev senare väldigt kritiserad för hennes agerande och gick då ut på Instagram och bad om ursäkt. Men är det tillräckligt? Ska dessa stora profiler kunna göra stora misstag för att sedan dagen efter gå ut offentligt och be om ursäkt och tro att det är tillräckligt? Ja, det är självklart bra att hon går ut och ber om ursäkt och att folk faktiskt ger kritik för detta. Men dessa människor som gett henne kritik är bara en tiondel av hennes följarskara. En stor del av hennes följare försvarar henne samtidigt och detta kan säkert bero på att de undermedvetet redan har blivit påverkade av hennes handling. 

Å andra sidan finns det flera stora influencers som gör det motsatta. Istället för att posta stories när de går ut på restaurang och festar, så försöker de istället peppa sina följare att stanna hemma, bära munskydd i mataffärer och att helt enkelt ta sitt ansvar. 

För mig är slutsatsen enkel. Stora influencers influerar. Oavsett om det är avsiktligt eller inte. Deras handlingar väger tyngre än vad privatpersoners handlingar gör, då deras liv är offentligt. Personer med en stor följarskara bör ta mer ansvar, då de själva har valt det liv de lever. Oavsett om de vill eller inte, så är de för en stor grupp människor förebilder och behöver därför handla därefter. 

“Man kommer ut starkare på andra sidan”

Covid-19: hur studier påverkas av pandemin

Detta är den första delen av serien “Covid-19” som blivit den medicinska term alla kan men helst skulle vilja slippa. I första delen ska vi få ta del av två MKV-elevers tankar om deras studier och hur Covid-19 påverkat dem. Studenterna, som befinner sig på olika trappsteg av sin utbildning, har fått återge hur de upplevt sitt/sina år av plugg.

Det är en magisk känsla som infinner sig strax innan tolvslaget den 31 december. Känslan är dock lika flyktig som fyrverkeriet och när klockorna tonat ut står man kvar med förra årets facit. Då börjar återskapandet, bygget av det narrativ som får titeln “det gångna året”: Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Är det något jag vill ta med mig in i det nya och är det något jag vill lämna bakom mig? Är det något jag vill förändra?

Det har blivit ett nytt år. Att lämna 2020 och kliva in i 2021 kan kännas som en lättnad. Numera kan 2020 talas om som en erfarenhet och dessutom ligger december månad bakom oss och januari har tagit sin början. Även om ett nytt år betyder nystart för många ska denna artikel återvända till det gångna året, för reflektion av vad året innebar och inte minst för de studenter som studerar vid Karlstad universitet.

Rebecka studerar första läsåret på VKD och Naoures läser KPR; han är inne på sitt tredje och sista läsår av utbildningen. Naoures gick raka vägen från gymnasiet med siktet inställt på att skaffa sig en universitetsutbildning, medan Rebecka både arbetat och studerat innan hon sökte sig till Karlstad universitet. Uppstarten av utbildningen beskriver båda som en bra men intensiv tid.
Jag trivdes bra, hade inga svårigheter att hitta kompisar eller liknande, menar Naoures och Rebecka berättar om en tidigt utmanande kurs där tighta band knöts med ett gäng studiekamrater.

Förvisso har Covid-19 gjort det svårare att träffas fysiskt och de båda studenterna längtar efter att livet ska vara mer “som vanligt”, där inte planering och eftertanke står i fokus. Båda anser ändå att det fungerar att studera hemifrån. Rebecka menar att det är nu som är den bästa tiden att studera. CSN är en stabil inkomstkälla och det passar bra att samla på sig meriter när världen står inför förändring och det kan vara svårt att starta upp sin karriär.
Man kommer ut starkare på andra sidan, säger Rebecka.

Förutom uteblivandet av fysiska möten och inställda sittningar har hemmastudierna kommit att ställa högre krav på disciplin, något som passar Rebecka. Studierna är roliga och på det sättet upprätthålls motivationen.
Hade det inte varit kul hade jag skjutit upp det, påpekar Rebecka. Naoures som befinner sig längre fram i utbildningen vittnar om att studierna gått från att vara teoretiska till att bli mer praktiska.

På frågan vad de saknar mest från tiden innan Covid-19 svarar Naoures att han saknar att festa med sina kompisar och Rebecka saknar sin tävlingsdans, samt tiden då saker och ting bara fick vara enkelt.

Studenternas tankar om framtiden skiljer sig. Rebecka (som läser första året) säger att hon i nuläget vill undvika att stänga dörrar. Designen, det visuella, lockar men det gör även forskning. Det är viktigt för henne att hitta ett mellanting mellan studier och dansen. Önskan finns även att kunna fortsätta dansa i framtiden, kanske i form av en kombination av dans och karriär. Naoures berättar att han under sin valbara kurs ska praktisera hos IFK Göteborg, vilket också är ett framtida drömjobb.
[Jag] har alltid velat jobba med sport så det blir inte bättre än så, förklarar Naoures.

Trots att den pågående pandemin förändrat studiesituationen för eleverna svarar båda klart och tydligt “ja” på frågan om de hade valt att studera, även om de hade vetat att Covid-19 skulle bryta ut. Naoures förtydligar att om den ultimata universitetsupplevelsen lockar till studier så kan det vara bättre att vänta, eftersom allt är annorlunda just nu. Om istället en eftergymnasial examen står i fokus (som han själv resonerade när han sökte utbildningen) menar Naoures att det inte finns något som hindrar att söka utbildning.

Som avslutning ombads studenterna dela med sig av sina bästa pluggtips och berätta om hur de föredrar att studera. Naoures tycker om att studera på egen hand vilket också Rebecka gör, men hon slår även ett slag för att studera i grupp. När man pluggar i grupp känns det inte som att man pluggar, men man tillgodogör sig kunskapen naturligt via språket, menar Rebecka. Kan man använda begreppen i dagligt tal sitter kunskapen bättre. Inte lära utantill – kunna. Naoures pluggtips behandlar den, bland studenterna, välkända tentaångesten. Han uppmanar:
Ta inte plugget för seriöst, världen går inte under om du skulle få ett U på en tenta.

4:e advent: En kram i juletid

MKV-student önskar alla en god jul och ett gott nytt år!
Vi kommer ta ett kortare juluppehåll och återkommer i början av det nya året. Julen i ära vill vi bjuda på en passande dikt. Sköt om er och ta hand om varandra!

En kram i juletid

När julen nalkas uti mitt hus och hösten blivit vinter.
Jag gläds åt sockor, clementiner små och doft av hyacinter.

Men världen är sig inte lik, det kan jag inte förneka.
Upprepade restriktioner gång på gång, gör det svårt att tveka.

Och visst känns det svårt, det är samtidens dilemma.
När det enda jag vill är att gå ut, men jag måste stanna hemma.

Så jag gör det av omtanke, för mig och alla jag känner.
Som i sin tur gör det för alla sina kära, släktingar och vänner.

Ty omtanke finaste klappen är, men svår att paketera.
Tur ändå den inte tar slut, så att jag kan ge den till flera.

Mitt hjärta värms av glögg och ljus. Jag ser ut från mitt fönster,
hur snöflingor dansar ned till marken och bildar vackra mönster.

Sedan jag blundar och funderar en stund; vad är det jag har för val?
En tanke slår mig här och nu: – Tur att världen är digital!

Dikt författad av Wilhelmina L. Fallkvist

3:e advent: Bildens betydelse

Tredje advent. Tänk, nu är det bara en vecka och fyra dagar kvar till julafton. Idag vill vi i redaktionen dela med oss av vad vi lär oss på våra utbildningar och därför visa upp en nyss avslutad uppgift.

Bildseminarium 2
En bild kan aldrig ses utan sin kontext. Var bilden ses, på vilken plattform, vad som finns i omgivningen, är exempel på omständigheter som spelar in när det kommer till bildens tolkning. Avsändaren tampas hela tiden med frågor som berör bildens kontext. När det kommer till reklam så är det absolut viktigaste att budskapet når fram till tänkt mottagare och på “rätt sätt”. Inom reklamens värld leder detta till en balansgång mellan avsändarens uppfattning om sin publiks tolkande och publikens tolkande av sändarens budskap.

Under delkursen Text och kommunikation har vi elever i årskurs ett på medie- och kommunikationsprogrammen genomfört två bildseminarier som tagit sin utgång i bildens betydelse. Vid det andra seminariet fick vi chansen att själva fota och förändra en redan befintlig reklambild, ändra dess kontext helt enkelt. Vi i redaktionen vill dela med oss av våra kreationer och hoppas att ni finner dem både tankeväckande och humoristiska.

”Vad har McDonald’s gemensamt med Halländsk ost egentligen?” – Wilhelmina L.F
”Traditionell julmat?” – Malin H

Processed with VSCO with dog1 preset

2:a advent: Redaktionens poddtips

Glad andra advent! Denna söndag vill vi i redaktionen ge 3 olika poddtips inom medie- och kommunikation som vi tycker är värda att lyssna på. Först ut är…..

Sociala medier och kommunikationspodden – ★★★★☆
En podcast där Alexandra Bylund, entreprenör och sociala medier-expert, pratar om allt som hör till sociala medier och kommunikation. Algoritmer, hacks, hur man kommunicerar för att skapa relationer och mycket mer. Vi i redaktionen tycker att podden är pedagogisk, ger bra information och har korta tydliga avsnitt. Hon pratar främst ur ett företags perspektiv vilket vi tycker ger bra tips inför framtida anställningar.

Vi rekommenderar särkilt avsnitten 36- Instagrams algoritm- så funkar den och avsnitt 37 – Så ökar du ditt engagemang på Instagram. I båda avsnitten ger Alexandra konkreta tips kring användandet av Instagram och hur vi kan påverka och nå ut i mediebruset. Visst låter det spännande!

/Malin H och Tove J

Kommunikationspodden – ★★★★☆
Kommunikationspodden är en podcast där Max Landergård intervjuar de viktigaste människorna inom kommunikationssverige just nu. Podden bjuder på intressanta djupgående samtal och intervjuer med personer från olika fält. Podden tar upp flera olika ämnen, allt ifrån genusfrågor till Svenska kyrkan som ett varumärke, men alltid utifrån ett kommunikationsperspektiv. Vi på redaktionen rekommenderar podden om du vill få en inblick i hur brett kommunikationsarbetet kan vara. 

”Personlighetstestet som slår alla”, så heter ett av avsnitten i Kommunikationspodden som lanserades 29 oktober. I avsnittet kan vi lyssna till när tidigare personlighetsteorier kasseras, så som Freuds psykoanalytiska teori och den allmänt kända teorin om människors färgindelning, till förmån för nutida vetenskaplig metod.

Till avsnittet har författarna till boken Vem är du? bjudits in. Anna Dideman (professor i psykologi) och Petri Kajonius (docent i personlighets- och socialpsykologi) ansåg att det fanns kunskapsluckor vad gäller vetenskapen om personlighet och skrev boken som ett försök att fylla dessa luckor. Boken riktar sig till den som vill undersöka varför vi är som vi är.

Den teori Anna och Petri lutar sig mot är den psykologiska så kallade femfaktorteorin eller “Big Five-teorin”. Denna tar avstamp i att det finns fem personlighetsdrag som skiljer personer åt; fem drag som skiljer mig från dig. Dessa förkortas OCEAN på engelska och står för openness (öppenhet), conscientiousness (samvetsgrannhet), extraversion (samma på svenska), agreeableness (välvillighet) och neuroticism (samma på svenska).

De fem personlighetsdragen ses på en skala där extrempolerna ses i vardera ände av skalan. Exempel på detta är extraversion som konkretiseras av motpolerna extroverten och introverten. Personligheten ärvs, men långt ifrån fullständig. I avsnittet konstaterar författarna att alla människor är unika. “Folk är ju långt mer olika än du tror.” -Petri Kajonius.

I poddavsnittet ges ett smakprov på innehållet i boken Vem är du?. Personligheten problematiseras på ett intressant och tankeväckande sätt och Big Five-teorin förklaras med begripliga ord. Alla kan relatera till avsnittet eftersom alla har en personlighet. Vad är det som skiljer mig från dig och varför är jag som jag är? Lyssna på podden för mer.
Recension skriven av Wilhelmina L.F

/Wilhelmina L.F och Sofia G

Passion för kommunikation – ★★★★☆

I Cisions podcast Passion för kommunikation bjuder Alexander Mason, kommersiell chef på Cision Skandinavien och Åsa Melin Mandre, PR – konsult på Greenhill Relations in en specifik gäst i varje avsnitt som är specialist inom sitt område. Vi i redaktionen tycker att det bjuds på mycket tips, trendspaningar och väldigt intressanta och aktuella samtal. Gemensamt för alla gäster är att de alla delar en passion för kommunikation. Det bjuds även på mycket humor och det är lagom långa avsnitt som är lätta att följa.

Ett avsnitt som var extra intressant var avsnitt 68 där dem intervjuade PR-chefen Daniel Redgert. Det var ett väldigt givande avsnitt där Daniel berättar om hans resa från uppväxten i Västerås till att flytta till Stockholm. Daniel driver en egen PR-byrå vid namn Redgert Comms där de jobbar mycket med influencer marketing. Detta är något de diskuterar i avsnittet och belyser hur viktigt det egentligen är idag för att lyckas. Vi rekommenderar starkt att alla som är intresserade av kommunikation och PR att lyssna på detta avsnitt då det ger en både pepp och motivation till att följa sina drömmar. 

Ett avsnitt som heter Framtidens kommunikatör i spåren av corona, gästas podden av Karin Netzell som är affärsutvecklingschef på Hammer & Hanborg. Det pratas mycket hur corona har påverkat kommunikatörers sätt att arbeta och navigera i tider av stora förändringar och osäkerhet. Viktiga frågor som tas upp under avsnittet är bland annat, Hur corona förändrat kommunikatörens roll. – Vilka kompetenser pandemin förtydligat. – Hur kommunikatörens framtid ser ut?

Avsnittet var mycket lärorikt och man känner hur de frågor som tas upp ligger rätt i tiden. Att kommunikation är viktig har blivit allt mer tydligare i coronatider, och det tycker jag lyfts fram riktigt bra. Så ta gärna och kika in podden Passion för kommunikation, den finns där alla poddar finns.
Recension skriven av Hana H

/Hana H och Ellen A

Ha en fortsatt fin advent!/ Redaktionen

Glad 1:a advent

Denna första advent vill vi i redaktionen tipsa om ett Webinarium, Kommunicera Digitalt, den 1 December med Sveriges främsta retoriker och kommunikationsexpert Elaine Eksvärd. Perfekt för att vässa och få mer kunskap kring ämnet. Här kommer länk till webinariumet, glöm inte att du måste anmäla dig för att få en plats.

https://fb.me/e/8a9BCIAfj

Ta hand om dig!

In med det nya

Nytt läsår – Ny redaktion.

MKV-student har sedan den 5 november tagits över av nykomlingarna på programmen Visuell kommunikation och design samt Kommunikation och PR. Vi i redaktionen vill ta tillfället att hälsa på dig som läsare, så att vi slipper vara främlingar för varandra.

I en tid av Covid-19, då saker inte är som vanligt, kommer inte heller redaktionen vara sig lik. Att inte kunna träffas fysiskt sätter käppar i hjulen, samtidigt som vi med spänning kommer anta utmaningen att bedriva MVK-student på ett innovativt sätt. Vi får vända “boxen” ut och in helt enkelt!

För att presentera oss har vi gjort en varsin kort personlig beskrivning av oss själva, följt av fem snabba svar. Hoppas ni tycker det ska bli lika roligt att följa MKV-students utveckling under läsåret som vi tycker det ska bli att få gestalta den.

Allt gott!

/Redaktionen

Tove Johansson
23 år och läser VKD. Jag valde programmet då jag längtar efter att få arbeta med något kreativt, skapande och har alltid varit intresserad av kommunikation i alla dess former. Därför kändes Visuell kommunikation och design som en självklar utbildning och livsval att ta. När jag inte studerar så klättrar jag, spenderar tid i naturen, målar, yogar och jobbar på Naturkompaniet.

5-snabba:

Sovmorgon – hiss eller diss: Hmm.. Diss är morgonpigg av mig

Bästa frukosten består av: Gröt?

Detta är något jag brinner för: Klättring

Detta får mig att le: När jag spenderar till med nära och kära

Jag klarar mig inte utan: Kaffe

Wilhelmina Leopoldson Fallkvist
24 år och läser KPR. Valet av utbildning baserades på ett hopkok av intressen som för varje kurs känns allt mer klockrent. Utanför studierna uppskattar jag tid hemma, pyssel både inne och ute, mys med djur och sambo, samt Melodikrysset på lördagsmorgnarna.

5-snabba:

Sovmorgon – hiss eller diss: Hiss

Bästa frukosten består av: Gröt

Detta är något jag brinner för: Inflytande

Detta får mig att le: Trevligt umgänge

Jag klarar mig inte utan: Varma kläder (fryser ofta)

Hana Hasan
22 år och läser VKD. Jag är rätt konstnärlig och kände att jag skulle få nytta av den kompetensen på den här utbildningen. När jag inte studerar umgås jag med min sambo och mina två bonusbarn. För mitt eget välbefinnande så tränar jag och älskar att ta hand om mina växter.

5-snabba:

Sovmorgon – hiss eller diss: Jag dissar men min kropp håller inte alltid med.

Bästa frukosten består av: Färska frallor med kokta ägg och grönsaker på och te.

Detta är något jag brinner för: Djurens rättigheter.

Detta får mig att le: När jag umgås med min familj.

Jag klarar mig inte utan: Sömn.

Malin Hoffmann
22 år och läser VKD. Jag älskar att vara kreativ och får ständigt nya idéer, därför kände jag att VKD var en passande utbildning och även de framtida arbetsmöjligheter som programmet ger. På fritiden gillar jag att göra DIY´s, se på serier och vara ute i skogen med min sambo och hund.

5-snabba:

Sovmorgon – hiss eller diss: Diss, dock händer det att jag ligger kvar och drar mig fast att klockan ringt

Bästa frukosten består av: Pannkakor, frukt och en kopp te

Detta är något jag brinner för: Inredning är ett stort intresse hos mig

Detta får mig att le: När jag är tillsammans med min familj

Jag klarar mig inte utan: Min hund Caramell

Ellen Arturén
22 år och läser KPR. För mig kändes det självklart att läsa det här programmet då jag är väldigt intresserad av främst marknadsföring och det kändes som ett brett program där det finns mycket arbetsmöjligheter. På fritiden gillar jag att umgås med mina vänner och pojkvän (tyvärr mest på facetime..), att laga mat och titta på serier. Tycker även att det är väldigt roligt med smink!

5-snabba:

Sovmorgon – hiss eller diss: 100% hiss. Tyvärr en otroligt trött morgonmänniska

Bästa frukosten består av: En smoothiebowl och en kopp kaffe

Detta är något jag brinner för: Inredning och kläder

Detta får mig att le: Att vakna upp till en klarblå himmel en ledig lördag

Jag klarar mig inte utan: Mina hörlurar

Sofia Giotas
19 år och läser KPR. För mig kändes programmet som den perfekta utbildningen eftersom den öppnar upp till många olika typer av arbetsmöjligheter i framtiden. Det finns så många olika fält som du kan jobba inom! På fritiden gillar jag att vara med mina vänner och familj, laga mat och se på serier och filmer. 

5-snabba

Sovmorgon – hiss eller diss: Hiss, även om jag önskar att jag hade tyckt att det var en diss

Bästa frukosten består av: Kaffe och toast

Detta är något jag brinner för: Kläder

Detta får mig att le: Mina vänner 

Jag klarar mig inte utan: Musik 

Att leva ut sitt digitala liv i distansering

Det är äntligen sol ute, tänker jag, och passar på att sätta mig på balkongen för att lyssna på dagens föreläsning som sker via Zoom. Det är nytt för såväl föreläsare som studenter, och det känns underligt att då och då behöva påpeka att skärmen frusit, att min klasskompis mikrofon inte fungerar eller att man inte hörde vad läraren nyss förklarade och kan de snälla repetera?

Det är konstigt, att få sitta och njuta av solens värme medan man lyssnar på en föreläsning när man egentligen ska sitta på universitetet – man får passa på tänker jag, och knäpper en burk Cola medan läraren svarar på en fråga mina kursare nyss ställde.

Det pratas mycket om att vi har våra liv alltmer online, där vi underhåller relationer via Messenger, skickar dubbelhakebilder med hundfilter på Snapchat, och där vi uppdateras om vad ens bekantskapskrets gör på Instagram. Vi swishar, twittrar, tiktokar och streamar serier på dygnets alla timmar utan att ägna en tanke åt det. Så när Folkhälsomyndigheten rekommenderade, på grund av Covid-19’s framfart, att man ska stanna hemma i den mån det går var min första reaktion att det inte borde vara några problem. Jag är trots allt hemma själv väldigt mycket ändå, hur ska det kunna bli värre?

Tre dagar efter att Karlstads Universitet stängde, och därmed tre dagar hemma, låg jag på min säng och undrade om jag någonsin skulle få träffa en annan människa igen. Jag, som alla andra, hade sträcktittat en eller två serier och pratat mycket med min mamma på FaceTime, kände trots allt ändå att jag var isolerad. Att uppdatera Twitter varje kvart hjälpte inte, att rulla tummarna hjälpte inte och att äta mat hjälpte bara en gnutta. Jag satt och pratade med mina vänner genom en videoapp i timmar bara för att känna någon form av mänsklig kontakt. Senare, när jag insåg att kanske, trots allt, kunde jag få träffa någon lite då och då, höjdes mitt humör signifikant. Trots en neddragning på aktiviteten i mitt sociala liv blir jag alltid glad över att få se någon i kött och blod, och tänk när vi får klartecken att kramas, gå ut och dansa och skaka hand igen. Jag kommer antagligen krama mina grannar, som jag bara sagt hej till förut, dansa som aldrig förut och förfina mitt handslag så det är bestämt men vänligt.

När föreläsningen är klar för dagen klättrar jag nästan på väggarna för att jag är så rastlös och skulle göra allt för att få prata, skratta och retas med mina vänner. En kan ju tycka att livet sker mycket online, men när det kommer till kritan vill jag bara sitta bredvid någon, kolla på en film eller lösa ett pussel och bara vara tillsammans. Det kommer jag nog alltid värdera högt.

Fotograf: Lisa Olaison

Viktors resa till att bli journalist

På Nya Wermlands tidningen, NWT, i Karlstad har jag bestämt tid med journalisten Viktor Sunnemark, 23, för en intervju. Veckan innan hade Viktor en föreläsning på Karlstads universitet om vardagslivet som journalist. Föreläsningen var väldigt intressant och lärorik, så MKVstudent bestämde sig för att nå ut till Viktor med förfrågan av en intervju, så att han kan berätta sin historia för våra läsare.

Hur länge har du jobbat inom nyhetsvärlden?
– Först fick jag ett sommarjobb 2017 i staden där jag är uppväxt, vid Nya Lidköpings-tidningen och då jobbade jag som redigerare, webbredaktör och reporter. Efter sommarvikariatet blev det inhopp som vikarie lite då och då. Hösten 2017 fick jag extrajobb hos NWT på sporten. Detta ledde till att jag senare började jobba på den allmänna redaktionen som i sin tur ledde till ett sommarjobb året efter.

Efter sommarjobbet så började jag min näst sista termin på universitetet som är praktik och den gjorde jag på NWT. Bästa praktiken jag har haft! Efter praktiken fanns en länsreporter tjänst ledig som jag fick och efter att jag skrivit min C-uppsats sista terminen på universitetet så kunde jag börja på den tjänsten, berättar Viktor.

Hur började din resa till att bli journalist?
– Det är ju lite av en klyscha det här med drömjobb, men tidigare i livet så ville jag väldigt gärna jobba som journalist och jag kan minnas att jag velat det väldigt länge. I gymnasiet så läste jag samhälle och stora delar av den linjen handlar om medier, film och journalistik så där blev intresset ännu starkare.

Vad var ditt val av högskolestudier och hade du någon tanke bakom ditt val? 
– Jag läste programmet Visuell kommunikation och design (VKD) på universitetet för att jag ville ha en väldigt bred utbildning. En utbildning där man får skriva, lära sig om public relations (PR) och visuella redigeringsprogram bland mycket annat. 

Innan jag bestämde mig så stod valet av utbildning mellan denna och några andra inom samma område, bland annat journalistprogrammet i Göteborg. Min sambo som skulle läsa statsvetenskap ville gärna läsa den utbildningen här i Karlstad. Vi ville bo någonstans där både kunde studera samtidigt och då blev inte valet av utbildning så svårt för min del eftersom VKD lät väldigt bra.

Har din unga ålder någon gång hindrat dig i ditt arbete eller har det snarare varit till din fördel?
– Min ålder har snarare varit till min fördel skulle jag säga. Många i min generation har fått med sig mycket digitala kunskaper gratis under tiden som vi växte upp. Den digitala biten har blivit väldigt viktig i samhället idag och det är skönt att ha den med sig så naturligt. 

Sen, det här med erfarenhet tycker jag är ett ganska abstrakt begrepp. Bara för att man är äldre så behöver inte det betyda att man automatiskt har rätt erfarenheter. Det är från person till person. Det finns såklart nackdelar också med att vara ung i arbetslivet men för mig har det bara varit fördelar.

Har du någonsin känt obehag eller nervositet inför någon uppgift?
– Jag kan inte säga att jag har känt något obehag men jag har varit nervös flertalet tillfällen inför publiceringar. Då har det handlat om hur jag ska lägga upp publiceringar osv, men jag tycker ändå att en viss nervositet är bra att ha, för då blir jag mer fokuserad. Det är också bra att vara medveten om vad som kan gå fel om man inte gör rätt. 

Med tiden så har jag blivit mindre osäker och känner mig inte lika nervös längre.

Vad tycker du är det bästa med att jobba som journalist?
– Variationen. Jag tror många här i NWT huset skulle säga samma sak. Att kunna göra så många olika saker på en arbetsdag är viktigt för mig. Ena dagen kan jag ha en intervju med statsministern och dagen efter kan jag ha en intervju med en lokal förening. Det bästa är också att jobba med något man älskar, vilket är för mig att skriva, prata och träffa nya människor. 

Här finns det mycket utrymme för kreativitet och egna idéer, vilket är något jag gillar starkt. Det är även en fin känsla att kunna göra en insats i samhället ibland, att lyfta upp de människor som har problem och som är lite bortglömda. Plötsligt hamnar de på första sidan i tidningen och får då oftast den hjälp de behöver, då de blir uppmärksammade.

Avslutningsvis, har du några konkreta tips till studenter som vill ta steget in i nyhetsvärlden?
– Det första tipset jag har är att läsa mycket! Läs allt från skönlitteratur och bloggar till dagstidningar. Ju mer du läser desto mer lär du dig hur du sedan ska skriva. Läs lokaltidningen där du bor och gärna en rikstidning också, så att du får mer kunskap hur journalisterna skriver.

Mitt andra tips är att skriva mycket själv. Starta gärna en blogg eller liknande om du har en idé och skriv sådant som andra kan läsa och ta del av. Under studierna hade jag själv en blogg där jag skrev krönikor. 

Mitt sista tips är att det finns andra tjänster också förutom att jobba som journalist. Att jobba på en tidning är väldigt brett så det finns många olika tjänster som fokuserar på olika saker och som kräver olika sorters kompetenser, avslutar Viktor med.

Polisen som arbetar med medierna

Towe Hägg har varit Stockholms presstalesperson sedan 2005. Hennes arbete går ut på att uppdatera polisens hemsida för Stockholm om jobb som polisen gör ute, samt att knyta kontakter för mediaredaktioner som behöver få hjälp att prata med någon inom myndigheten. 

Towe Hägg växte upp i norra Småland där drömyrket alltid varit att bli bibliotekarie. Detta förändrades inte förrän i början på 90-talet när hon var i Stockholm och skulle springa Tjejmilen. Broschyrer delades ut där det stod “har du tänkt på att bli polis”. Någonting lockade, någon liten del av henne ville bort från norra Småland och göra något annat. Hon skickade in en ansökan där endast 600 av 3000 sökande blev antagna. Bland människor som sökt många gånger, pluggat upp betygen och jobbat som väktare blev Towe en av de utvalda. 
– Jag halkade verkligen in men trivs superbra ända sedan första dagen. Det var inte drömyrket, men det var nog meningen att jag skulle vara här, säger Towe Hägg i sin intervju med oss. 

I Towes yrke jobbar hon utifrån polisens sekretesslagstiftning, vilket enkelt beskrivet betyder att hon ska kunna prata om så mycket som möjligt, men det får inte försena eller försvåra utredningar. Journalister däremot jobbar utifrån redaktionens pressetiska regler, vilket Towe inte tror skiljer sig så mycket från hennes regleringar inom polisen. Skillnaden är att journalisternas trovärdighet inte baseras på uppdateringarna.
– De har lättare att ändra sig och göra uppdateringar genom att skriva nya artiklar, vi har konstaterat att om vi ger för mycket initial information som sedan inte visar sig stämma så kan allmänheten inte lita på oss. Så därför är det bättre att vi är ganska återhållsamma i början med våra detaljer, för då kanske vi får bättre utredning som leder till åtal, och det är det viktigaste i vår utredningsverksamhet.

Många gånger får Towe frågor som hon kan svara på, men inte kan berätta då det kan försena eller försvåra utredningar. Hennes jobb som presstalesperson går ut på att förklara saker så att läsaren, tittaren och journalisten att förstå att hon inte kan berätta vissa saker
– Jag pratar ju inte med journalisten, jag pratar ju med allmänheten via journalisten. 

Towe märker tydligt att i och med att snabbheten har ökat i bland annat i sociala medier som påverkar hennes yrke. 
– Där handlar det om att jag måste tänka på vad min roll är. Att berätta att polisen vet att situationen har hänt och att vi arbetar för att ta reda på mer. Att tala om för de boende att vi vet att det brinner här och vi biträder räddningstjänsten, ni kan ta det lugnt, samhället fungerar.

Polisens hemsida har stor del i att försöka dela och berätta att polisen faktiskt gör mycket annat än det som hamnar i tidningarna. Towe försöker sprida medvetenhet kring gånger de stoppat någon som kört bil med alkohol i kroppen. 
– Jag tycker det är för jäkligt att så många väljer att utsätta andra för fara. Jag har alltid haft den lilla käpphästen med mig. Hemsidan är ett sätt att visa det som inte skrivs i tidningarna. 

I yrket som presstalesperson går mycket ut på att filtrera på rätt sätt. Man ska få veta att saker har hänt, men känner man inte brottsoffren ska man inte kunna läsa polisens text och tänka att man vet vem det är. 
– Jag brukar också vara noga med att inte lägga skuld på offren, så istället för att säga att en gammal kvinna blivit rånat så brukar jag vara noga med att säga att det är en gärningsperson som rånat en gammal kvinna. Jag försöker alltid vända på det, det är gärningspersonen som gör en aktiv handling, det är den som väljer att begå brottet.  

Det är inte ofta Towe anser att journalistiken är etiskt inkorrekt, men sådana situationer dyker ibland upp. Hon berättar om situationer som exempelvis när en kidnappning har skett och journalisten försöker få fram väldigt mycket information utan att tänka på att det kan utsätta personen som blivit kidnappad eller familjemedlemmar för stor fara. 
– Alla dagar är man inte glad, man förstår inte hur de tänker. Då får man tänka, som min chef säger, dem har en ansvarig utgivare. Jag ska endast kunna stå för det jag säger. 

Towe berättar också att många inte skulle må sämre av att inte veta, deras liv skulle funka ganska bra utan att veta att vi söker en person som är kidnappad från Stockholms län. Vardagen funkar ganska bra ändå. 
– Jag har konstaterat att lägger man ut händelser med djur, så får man väldigt mycket samtal från media. Jag har aldrig förstått hur de gör sitt urval. Det är på något sätt oväntat, men inte farligt, är min hobby-analys av detta fenomen. Vi la ut på ledningscentralen att det var tre hästar på rymmen, där färgerna framgick. En brun och två grå eller något i den stilen. Sedan hittades två av hästarna och alla frågade om den bruna hästen var hittad eller om det var någon av de två gråa. Efter det så kom vi överens om att strunta i färger på bortsprungna hästar. 

Yrket som presstalesperson är väldigt varierat när det gäller kontakt med media. Journalisterna och polisens presstalesperson arbetar lika, men ändå väldigt olika. Towe Hägg måste både samarbeta och samtidigt filtrera för att informationen ska delas korrekt. Det gäller att ha fokus på sin roll som polis och ha mer än allmänhetens intresse i fokus. Det som skrivs i tidningarna påverkar människors liv bakom artiklarna.