Exponeringen av barn på sociala medier

Allt lever kvar på nätet. Det är en mening som vi alla har fått höra någon gång. Speciellt dem av oss som växte upp under tiden där internet och sociala medier började bli en allt större del av människors liv och började utvecklas till det fenomen som det är idag. Allt lever kvar på internet och även om någonting raderas, så finns det ändå kvar, sparat på ett moln någonstans. Det är därför vi alltid uppmanar unga att vara försiktiga med vad de lägger upp på sina sociala medier. Att de ska tänka till en extra gång. Är det här information om dig som du vill ha ute på internet, fritt för alla att se? Med tanke på allt som vi vet om internet idag och vårt digitala fotspår så är det konstigt att debatten kring influerare som använder sig av sina barn på  sociala medier för marknadsföring och innehålls syfte inte är en större debatt. Varför låter vi föräldrar skapa karriär på bekostnad av barns rätt till att leva ett normalt liv?   

Idag har vi i Sverige influerare vars hela varumärke och innehåll är byggt på deras barn. Barnen visas regelbundet upp i deras kanaler ända från minuten de föds. Förlossningsvideos är till exempel ett populärt fenomen bland influerare. Från födelsen medverkar sen barnen i en rad olika videos och bilder på olika kanaler. Många av dessa videos och bilder innehåller också kommersiella arbeten där barnen används som en del av marknadsföringen. Margaux dietz, Johanna och Joakim Lundell, Penny Parnevik är några exempel på influerare som har använt sina barn i kommersiella samarbeten. När influerare får barn så öppnar det upp dörrar till nya möjligheter och nya affärssamarbeten. Barnen vidgar målgruppen och gör att kanalerna öppnas upp till en större publik. Tidningen Mama skriver i sin artikel Baby = Cash att efter en influerare får barn, så ökar trafiken till deras kanaler med minst 150 procent efter förlossningen. Genom att dela med sig av sina barn och sitt familjeliv, vilket för många är den mest privata och personliga delen av livet, så kommer ens följare så nära in på livet som det bara går. 

För influerare så är det det personliga som säljer. Att dela med sig av sitt liv och allt som händer i det har alltid varit den naturliga arbetsmetoden för influerare. Det är det privata innehållet som lockar till sig en följarskara. Att sedan dela med sig av sina barn när de väl kommer blir en naturlig följd av denna arbetsmetod. Skillnaden är att detta beslut, att dela med sig av sitt barn på internet, berör en annan människa som inte kan uttrycka sina åsikter och önskningar på samma sätt som en vuxen person kan. Ett småbarn kan inte föreställa sig de konsekvenser som kommer med att exponeras på sociala medier. Ett småbarn kan inte föreställa sig allt det som kommer med att vara en offentlig person. För mig är det bisarrt att ett barn direkt från födelsen kan tvingas in i ett form av kändisskap. Redan där försvinner barnets chans och rätt till att leva ett anonymt liv. Jacob Liebermann, som är pappa till sonen Arnold som ofta syns i influeraren Margaux Dietz kanaler, har delat med sig av sina upplevelser av sonen kändisskap både på instagram men också i tidningen Resumé. Där berättar han om en vardag där Arnold inte ens kan gå till Mcdonalds utan att bli fotograferad. Sonen Arnold kan inte ens gå till dagis utan att främlingar stannar honom på gatan. Genom att influerare exponerar sina barn på sociala medier så försvinner chansen för dem att ha en normal barndom. 

Detta är inget unikt för just barn till influerare. Barnstjärnor men också barn till kändisar har varit ett fenomen som länge funnits i vårt samhälle. Dessa barn har också behövt handskas med de svårigheter som kommer med att vara en ung offentlig person i rampljuset. Men barn på sociala medier är i en unik sits jämfört andra typer av barnstjärnor. Till skillnad från andra typer av barnstjärnor som till exempel barnskådespelare och artister, så är exponeringen för barn på sociala medier inte reglerat till vissa tider. Barnskådespelare och barnartister exponeras och jobbar när de till exempel uppträder, spelar in en film eller går på ett pressevent. Ett barn på sociala medier jobbar och exponeras istället lite när som helst. Kameran kommer upp när det är fredagsmys hemma i soffan, eller på morgonen påväg till dagis eller när familjen går ut och äter på restaurang. Allt kan vara innehåll. Barnskådespelare och barnartister har också lagar som både skyddar hur mycket de får jobba men som också skyddar deras rättighet till de pengar de tjänar. Vi har idag ingen lag i Sverige som reglerar hur mycket barn på sociala medier får jobba eller som skyddar deras rättighet till de ekonomiska intäkter som de drar in. 

En annan skillnad är också att barnskådisar och barnartister blir kända på grund av sin talang.  Barn på sociala medier blir istället kända på grund av de privata innehåll som delas. Det är barnets personlighet, de autentiska reaktionerna i videorna och de genuina inblick som följarna får av det privata familjelivet som säljer. Barnskådisar och barnatister kan gömma sig bakom sin talang, men det kan inte barn på sociala medier. Kändisskapet för barn på sociala medier är ett mycket mer utlämnade kändisskap. Istället för att dela med sig av en talang så delar de med sig av sig själva.  

Sociala medier är fortfarande ett relativt nytt fenomen. Vi kan fortfarande bara spekulera om vilken påverkan sociala medier och att vara ständigt uppkopplad kommer att ha på oss. Ingen vet än hur ett barn som växer upp på sociala medier kommer påverkas. Vi har dock flera historier och anekdoter från före detta barnstjärnor som växte upp under stor exponering för att veta vilken skada livet i rampljuset som ung kan föra med sig. Barn på sociala medier har inte samma skydd som andra barnstjärnor och handskas med en helt annan typ av exponering och kändisskap. Vi måste i Sverige få lagar som skyddar barn på sociala medier. Lagar som både skyddar deras rättigheter till de ekonomiska intäkter de tjänar in men som också skyddar hur mycket de får jobba. Vi måste ha lagar som skyddar barns integritet och deras rätt till att få sina åsikter och önskningar hörda. Barn är bara barn och deras rättigheter måste alltid komma först.